Om frihet i och genom Kristus

 

Nu har det varit midsommar vilket innebär att vi går mörkare kvällar tillmötes trots att somaren knappt kommit igång. Söndagens tema har varit ”Den Högstes profet” vilken syftar till Johannes Döparens verksamhet och jag kan inte låta bli att fundera över människans frihet, eller snarare:

 

Vad är frihet? Är vi fria människor?

 

Frihet är kanske en av de främsta visioner vi människor söker eftersträva och uppnå. Från den tidigaste konceptualiseringen av frihetsbegreppet vi finner i det antika Indien, genom de grekiska filosoferna ända upp till upplysningen och kontemporär filosofi är begreppet frihet något som stötts och blötts om och om igen med en mängd olika tolkningar.

 

Min första tanke om begreppets definition lyder: frihet att få vara människor på ett sätt som inte innebär fara för våra liv, frihet att uttrycka och tro på vad vi vill utan påtryckningar och tvång utifrån.

 

Detta är EN definition och den är viktig om vi skall kunna leva sida vid sida med varandra, men den är inte i närheten tillräcklig. Frihet är också något som måste tillåtas uppstå i djupet av varje människas hjärta så att vi kan göra upp med det som verkligen tvingar oss – och det är rädslan. 

 

För är det inte så att det i grund och botten är människans rädsla som separerar henne från ett fullkomligt liv?

 

Utifrån min personliga övertygelse definierar jag rädsla som det som separerar mig från Gud så att jag glömmer vem Gud är och vem Han säger att jag är, och vilka gåvor jag har välsignats med. Och när jag separeras från Gud, Han som vet vem jag är, kommer jag också separeras från min nästa – som därför blir ”den okända”. Och som vi alla vet finns det ingenting som människan är så rädd för som ”den eller det hon inte känner”.

 

Kan det vara så att rädslan har sin upprinnelse i att vi inte har fullkomlig kontroll över vår tillvaro, över våra egna liv och över andras? 

 

Men full kontroll är heller ingen garanti för att rädslan ger med sig, snarare tvärtom om vi tar oss en titt på situationen i världen – i de länder och kulturer (kanske t.o.m. vår egen) där rädslan får diktera villkoren. Rädsla för oliktänkande, rädsla för åsikter som inte stämmer överens med de rådande, rädsla för människors längtan efter uppriktig relation. Det är rädsla för att mista sin makt över människor. Därför är rädslan fantastiskt skicklig på en enda sak – och det är att undanhålla sanningen. Sanningen som visar oss vad det innebär att vara människa och vilka skyldigheter vi har varandra, vilken roll vi har i världen. 

Jag vill därför påstå att rädslan är djupt förbunden med illusionen av en specifik typ av makt. Absolut makt över andra människor och människans absoluta makt över sig själv.

 

Och det är här jag tänker att sanningens profeter träder in. Människor som är kallade av Gud att predika den sanna mänskligheten för världen – den mänsklighet som kastar av sig rädslan och blir vad hon är skapad till att vara – fri.

Johannes var en sådan. Han hade blivit kallad av Gud för att utföra ett heligt uppdrag: att förbereda folket för den som skulle komma. Johannes sänds alltså av Gud tillbaka till det folk Gud en gång kallat, med vilken han slutit sitt förbund för att påminna dem om Guds vägar. Folket som skulle vara världens ljus hade separerats från varandra men framförallt separerats från Gud och Hans avsikter. Denna separation har sin grund i rädslan och jag kan inte låta bli att citera Jesaja 42:7.

 

”Du skall öppna de blindas ögon och befria de fångna ur fängelset, ur fängelsehålan dem som sitter i mörkret.”  

 

Detta är Johannes profetiska uppdrag, att förbereda människor att göra upp med sin rädsla som gör dem blinda för Guds vägar. Att påminna dem om att de en gång kallades av Den Högste för att vara ett ljus och att deras frälsning – den som ska befria dem ur rädslans fängelse – är på väg. Han kommer, han som skall ta på sig kallelsen att vara det ljus som leder fången ur den mörka hålan. Och med hans ankomst kommer en ny tid, en tid där människan kan kasta av sig den fruktansvärda börda rädslan faktiskt är, den som leder människan bort från Gud, den som leder henne bort från sin nästa, den som leder henne att tro att hon kan frälsa sig själv bara hon gör si eller så. Och Jesus, när han predikade, sa det så enkelt, men så viktigt för mig att höra i Johannesevangeliet 8:32. Han säger det lika tydligt idag som han sade det då: ”Sanningen skall göra er fria.”

 

Och sanningen är den, att nu finns det ingen anledning att vara rädd – precis som ängeln hälsar herdarna den natten Jesus föddes med ”Var inte rädda” och precis som ängeln hälsar kvinnorna när de går in i den tomma graven ”Var inte förskräckta” är budskapet till den som tror att: Nu är det tid att trycka undan rädslan, nu är det tid att lägga undan allt det den som gör anspråk på så mycket i och med våra liv – nu är frälsningen här och rädslan har ingen makt över den. 

 

Så vilken roll spelar rädslan i mitt liv, måste jag fråga mig.  

 

Kanske något vi alla måste fråga oss. Kan jag ha den frihet Jesus predikar om jag låter rädslan bestämma över mig? Kan jag tala om min nästa som ”min nästa” när jag i själva verket misstänker honom eller henne? Eller vågar jag tro på att Jesus kommit just för den avsikten – att befria mig från rädslans välde över mitt liv genom sin död och uppståndelse? Att göra mig fri. Fri från otillräcklighetens bördor, fri från självrättfärdighet, fri från illusion om vem jag tror mig vara – fri från allt det min rädsla vill säga vem jag och andra människor är.  

 

Att göra upp med rädslan för att träda in i frihet kräver mod och tro. Mod och tro att se min nästa i främlingen. Mod och tro att rannsaka mig själv och min egen fromhet. Mod och tro att ta emot Guds gåva genom Jesus. Mod och tro att höra Johannes Döparens profetiska ord och påminnas om Guds vägar.

 Då vill jag avslutningsvis stämma in i Sakarias profetiska ord som kan läsas i Luk. 1:68: ”Välsignad är Herren, Israels Gud, som besöker sitt folk och ger det frihet”.

 

 

 

 

 

Explore posts in the same categories: Reflektioner

Tags: Filosofi, Frihet, Gud, Kristus, Teologi

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.