Sanningens krav och skyldigheter

Predikade för en tid sedan (närmare bestämt den 18:e sönd. ef. tref.) över vad Petrus säger till rådet i Apostlagärningarna 5:29 och fick ut vissa tankar jag skulle vilja dela med mig av. Petrus säger: ”man måste lyda Gud mer än människor”. Detta är ett mycket intressant och laddat begrepp, för vad är det Petrus säger, vad är det en kristen menar med ett sådant uttalande? Vad menar jag med ett sådant uttalande?

 

Uttrycket ”Man måste lyda Gud mer än människor” är inte helt enkelt. Taget ur sitt sammanhang skulle man ju kunna legitimera vilket beteende eller vilka handlingar som helst så länge som man hävdar att det är Guds vilja. Så har också Guds ord missbrukats genom tiderna och missbrukas fortfarande. Nej, att lyda Gud mer än människor förutsätter, precis som Jesus uppmanar oss som vill lyssna till hans undervisning och liknelser, att vi är utrustade med ögon att se med och öron att höra med. Dvs. Guds ord, Guds avsikter med sin skapelse och med sin människa kan vandra förbi oss utan att vi tar någon som helst notis om det när vi inte spetsar trons öron och fokuserar trons blick.

 

För så är det med Guds vilja, att den inte alltid går hand i hand med min egen. Min vilja och Guds vilja är inte alltid på samma våglängd. Guds vilja, att jag ska ha ögon att se med och öron att höra med, kan tvinga mig att se det jag kanske inte vill se eller höra det jag inte vill höra. Att lyssna till Guds röst kan vara smärtsamt för min egen vilja, den får liksom ta ett steg tillbaka, ja t.o.m. kanske ges upp helt och hållet.

 

Att lyssna till Guds röst och agera därefter ger inga som helst garantier för ett bättre och lyckligare liv. Det vet Petrus som i Apg. 5:27-32 riskerar sitt eget liv för det fantastiska han har blivit kallad till att göra. Som kristen är jag inte nödvändigtvis kallad till ett lyckligt liv. Som kristen är jag kallad till att lyssna till Guds röst, en röst som kräver att jag tar på mig en tjänares roll. Denna röst garanterar inte lycka och framgång i en värld som inte tar emot Kristus som sin frälsare. Kallelsen garanterar snarare lidande och offer än något annat, men med en viktig, livsviktig, ingrediens – sanning.

 

Detta är garantin du och jag får genom Guds löften i hans son Jesus Kristus. Detta är kraften i vilken den Helige Ande tänder hjärtat i helig eld. Det var sanningen som förmådde Petrus att ställa sig framför rådet och säga att ”Man måste lyda Gud mer än människor”.

 

För så är det med sanningen, att den inte behöver använda sig av tvång eller våld för att få fäste i en människa. Eller snarare, sanningen kan inte använda sig av våld och tvång – för då är det inte sanning. En värld som bevarar fred genom hot om våld är en värld som lever på en lögn.  Därför är att lyda Gud mer än människor ett fredens och fridens uttryck. Fullkomlig lydnad till Guds ord är att lära sig lyssna, ta på sig en tjänares roll och ge upp alla illusioner om makt och kontroll. För precis som Jesus säger i Johannesevangeliets 8:e kapitel: ”Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.”

 

Att lyssna i tro är att låta sig få ta del av sanningens ord. Och det är här vi möter en av Kristi liknelser hos Matteus 13:44-46. För precis som jag sa tidigare att Guds ord kan ha förmågan att vandra förbi oss när vi inte spetsar trons öron och fokuserar trons blick, talar Jesus om himmelriket som pärla. Kanske kan vi föreställa oss hur denne köpman som Jesus talar om varje dag under många, många år letat och letat efter denna speciella pärla. Som köpman måste han vara insatt och välinformerad så han vet var han ska söka. Synen måste vara skärpt så att han kan skilja de riktigt värdefulla från de alldagliga. Hans hörsel måste vara uppmärksam på vad som sägs bland andra handlare på marknader. Han har kanske sett det mesta och gjort sig något av en karriär. När han plötsligt en dag ser någonting han tidigare inte sett. Detta är ingen pärla vilken som helst, det finns ingenting i världen som är så värdefullt som det han just nu håller i sin hand. Alla värdesaker bleknar i jämförelse.

 

Och det är dessa gåvor Jesus vill ge oss genom att utrusta oss i sina liknelser.

 

För det är detta som krävs av oss, att vi känner igen det som är värt mer än allt guld, än alla rikedomar denna världen kan erbjuda och locka med. För precis som det står i den 19:e psaltarpsalmen ”Herrens stadgar är sanna, de är alla rättfärdiga, mer åtråvärda än guld, än rent guld i mängd.”, så är det just sanningen som är det mest värdefulla vi människor kan söka, sanningen om Gud och Hans son Jesus Kristus.

 

Sanningen tvingar sig inte på, det behöver den inte, det kan den inte. Sanningen föder vishet och förtröstan på Jesus som världens frälsare. Sanningen kräver att jag lyder Gud mer än människor, för när jag tummar på Guds vilja istället för min egen gör jag mig min egen sanning. Och när jag gör mig min egen sanning kommer jag göra allt för att inte låta den krossas. Då stänger jag trons ögon och vill inte längre lyssna i tro – då förblir pärlan bara en vanlig pärla, Ordet blir som vilka andra ord som helst och skatten som är himmelriket går jag miste om.

 

Därför vill jag avsluta med vad visheten ropar i ordspråksbokens 8:e kapitel: ”Ty den som finner mig finner livet och vinner Herrens välbehag. Men den som försmår mig skadar sig själv, de som hatar mig älskar döden.”

 

Att lyda Gud mer än människor är en utmaning för varje kristen, i en värld som inte känner Hans Ande eller Hans son Kristus. Därför är vi kallade till kyrkan, att vara kyrka och lära oss spetsa trons öron och fokusera trons blick så att Guds sanning får ta plats i våra hjärtan.

Explore posts in the same categories: predikounderlag

Tags: Icke-våld, Kristus, Lärjungaskap, Sanningen, tro

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.